Machohonor och mjukishanar hos kantnålsfiskar

Kantnålsfiskar ställer alla begrepp om hanliga och honliga roller på huvudet: här blir hanen gravid när honan med en "penis" för över äggen till honom. Under hans graviditet får ynglen syre och näring via en "faderkaka". Honorna konkurrerar om hanarna, dominanta honor kan hindra sina medsystrars fortplantning, och honorna är större och mer färggranna än hanarna. När det gäller att välja rätt partner är kantnålshanarna mer kräsna än honorna.

Men varför konkurrerar honorna om hanarna? Konkurrens uppstår när en resurs är knapp. Kan ett kön begränsa det andra könets fortplantning, och därmed utgöra en sådan knapp resurs? Definitivt: hos de flesta djurarter producerar en hona betydligt färre avkommor än vad en hane maximalt kan. Detta ger upphov till vad vi kan kalla de "konventionella" könsrollerna i naturen; hanarna konkurrerar om honorna.

Hos kantnålar och andra djur med "omvända" könsroller (där alltså honor konkurrerar om hanar) råder det motsatta förhållandet: honornas maximala fortplantnings-takt är här högre än hanarnas. En hane kan helt enkelt inte ta emot så många ägg som en hona i snitt producerar. Detta äggöverskott gör hanarna till en begränsande och värdefull resurs för honorna. Den hona som lyckas lägga beslag på flest hanar får också flest avkommor, och honliga anpassningar, som attraktiva färger och dominans, kommer att gynnas av det sexuella urvalet.

Kommer dessa anpassningar att se likadana ut som motsvarigheten hos arter med "normala" könsroller, d.v.s. arter där hanarna bär ornament eller vapen? Inte nödvändigtvis: hanar ger hos många arter endast sina gener till avkomman, medan honor alltid investerar i avkomman, åtminstone via sina energirika ägg. Hanar som inte alls investerar i avkomman kan tvingas betala för sina ornament med sämre kondition eller överlevnad, medan honor alltid drabbas av ytterligare en kostnad: en reduktion i äggantal, äggkvalité eller föräldrainvestering till följd av att resurser måste tas från investering i avkomma till investering i ornamentet i fråga. Honor som investerar i sexuella ornament gör alltså detta på bekostnad av en lägre reproduktiv potential (färre eller sämre ungar), och hanar som väljer sådana ornamenterade honor minskar därmed också sin egen reproduktiva framgång.

Hos arter med omvända könsroller förväntar vi oss följaktligen att honor utvecklar ornament utan allvarliga men för deras reproduktion, samt att hanarna föredrar sådana honor framför honor med "dyrbara", fekunditets-nedsättande könskaraktärer. Samtidigt bör ornamentet vara en ärlig indikator på kvalité (d.v.s. lågkvalitativa honor skall inte kunna producera karaktären och därmed ”lura” hanarna). Så har också fallet visat sig vara hos kantnålarna: de ornament som honorna har (färgteckning) hade inga påvisbara energetiska eller överlevnadskostnader, men signalerade ändå ärligt honornas äggantal och parningsframgång.

Share